Peter M Lanner

Morgonfunderingar till kaffet

 

Hmmm... kanske skulle haft en mugg kaffe här nu så att titeln på denna blogg inte ljuger för finns det något så förhatligt som en blogg som ljuger. Svårt att veta vilken eller vilka bloggar det är som håller sig helt och fullt till sanningen dock. Ska kanske nämna att jag inte läser bloggar så jag har inte en blek vad som skrivs och skickas ut i cyberrymden. Jag kallar det lugnande för jag vet med mig att om jag skulle läsa exempelvis en modeblogg skulle jag bara bli förbannad. Vad vet kvinnor om mode? Dom är ju helt styrda av det som designers, modehus och HåEm i koalition med Lindex spyr ut varje säsong. Nä, nu känner jag hur upprördheten sprudlar upp så det är bäst jag lugnar ner mig ett par snäpp genom att gå ut i köket och fixa till en kaffe. Kanske lägger en pusselbit ifall jag hittar en som passar.

 

En stund senare

 

Kaffet i muggen och jag hittade en bit i pusslet. Eller två bitar då den jag hittade passade ihop med en annan bit? Knepig sysselsättning att lägga pussel. Känner lugnet skölja över mig så jag struntar i att dra den långa harangen om Jens Lapidus dumma uttalande i DN häromdagen:

 

”Jag har två målsättningar med mina böcker: att berätta en underhållande historia om den här stan som inte har berättats förr, och att beskriva individer som läsaren kan identifiera sig med eller förstå trots att de är kriminella. Kan de det har något hänt. Då är det bra. Då blir det fred på jorden.”

 

Så stod det så jag förmodar att han sa så, Jens, och vad annat kan jag säga än att ingen av hans målsättningar uppnåddes vad mig anbelangar så tillbaks till skolbänken Jens. Hoppas verkligen att han är bättre som advokat än historieberättare. För hans klienters skull alltså. Personligen skiter jag i vilket. Vill någon läsa hela intervjun så finns den här:

 

http://www.dn.se/dnbok/dnbok-hem/med-spraket-som-vapen

 

MojjonKjamizar!

Rubriken på det förra inlägget blev inte helt korrekt men men nu är skadan skedd så det är bara leva vidare och försöka göra det rätt nästa gång. Ber ödmjukast om ursäkt ifall detta orsakat några besvär eller inte. Va?

Söndag 12 juni 2011

 

Ännu en vacker sommardag randas. Vet med mig att detta kan verka en smula förvirrande och bakvänt men nu har det utvecklat sig som så att jag skriver vad som händer dagen efter det hände. Efter ett tag får nog greppet fäste och kanske även jag kommer överens med konceptet men det får framtiden utvisa. Inte för att det spelar så stor betydelse i dagsläget eftersom den enda som läser denna blogg är jag själv. Har inte brytt mig om att pusha nämnvärt för det då jag när jag startade den inte visste hur passande innehållet i den skulle vara för vissa mänsker.

 

Igår var det också en vacker dag här i huvudstaden och det bjöds på underhållning nere i Vinterviken. Clownen Manne med sina följeslagare Olle och Maria, vilka är hans son och dotter om jag inte misstager mig. Efter jag packat ihop en liten matsäck innehållande en banan och en ståltermos med kall tropisk nektar tog jag min gepardfilt under armen och styrde stegen mot Vinterviken vid halv elvasnåret. Fick jättefina platser under en liten björk. Folk började strömma till vartefter klockan letade sig fram mot elva. Morsan dök upp runt kvart, tio i och började genast ojja sig över att det var så många barn … döh?! Manne, Olle och Maria bjöd på en knapp timmes underhållning av hög klass med många skratt och massor av leenden, skrikande barn och musik.

Efter att övertalats till att ta en bild med min mor sittande på scenkanten gick vi till Trekanten för lunch; kycklingfilet med papprikasås (jepp, det stavades så).

På kvällen fanns det inte mycket att se på någon av mina fem kanaler; SVT1, SVT2, TV4, barn-kanalen och Kunskapskanalen, så av en händelse började jag titta på Sommarkväll. Och tur var väl det för annars hade jag inte fått se henne. Har redan utnämnt henne till årets TV-kock 2011 med följande motivering: snygg blondin som kan laga mat. Lisa Lemke är hennes namn och hennes matlagande tänker jag följa i sommar. I övrigt var det väl inte mycket till program om man ser till det rena underhållsvärdet ur min synvinkel. André Pops hade klivit ur sin sportjournalist-kostym och försökte vara som vilken programledare som helst och han lyckades väl till en viss del antar jag. Klart bättre än han den där klämkäckt popsnöriga (se ordleken här) Peter Jihde som jag har mycket svårt för. Han misslyckas ju totalt i allt han företar sig den mannen. Tycker lite synd om honom.

Gästerna så: Anja Pärson, Mona Sahlin och Mikael Tornving. En salig blandning minsann. Inte direkt några av mina favoriter. Anja Pärson vet jag inte riktigt vart jag ska placera någonstans. Är hon en produkt av ett misslyckat experiment att få fram en skidåkare med djupt liggande ögon i ett klotformat ansikte helt i avsaknad av ögonfransar?

Mona Sahlin är som politiker är mest; en lismande, falsk ordbajsare.

Mikael Tornving är en rolig prick med Bryan Adams-komplex? Inget ont om han nu men ingen av mina topp fem komiker om jag ska vara helt opolitisk, det vill säga ärlig. Där satt den!!!

 

Idag, söndag, är jag bjuden på pingstlunch. Hoppas att Isabella inte glömt den nu bara men det lär visa sig under dagens lopp.

 

Kjamizar!

 

P.S. Har fått ihop alla bitarna i ramen på mitt pussel nu så det är bara resten kvar.

 

P.S-Kjamizar!!

Lördagen den 11 juni 2011

 

Det är tidig morgon. Lördag. Fick mina rutiner rubbade imorse, för en liten stund sedan alltså. Jag tar det från början så det inte uppstår några oklarheter:

Varje morgon börjar för mig med att jag intar frukost i någon av dessa former: ett glas med vitaminer, det kan vara multivitamin, antioxidanter eller järn tillsammans med en knäckemacka av märket Husman med ost på, nu senast Emmenthaler. Eller så äter jag en skål med mjölk, hallon/blåbär och Kellog's Corn flakes. Har provat andra märken men Kellog's äs klart bäst. Efter detta gör jag en kopp starkt kaffe, sätter mig vid datorn, kollar epost, fiser och loggar in på någon nyhetssida, Facebook, fiser och Twitter. Följer Alyssa Milano som är en flitig twittrare och alltid har något skoj att komma med. Efter att setat så och insupit den gångna nattens händelser gör kaffet sig påmint och jag måste uppsöka toaletten. En av dagens bättre stunder måste jag tillstå men så och ej denna morgon. Hade bara startat upp webbläsaren, öppnat dom tre morgonliga flikarna när vattenkokaren började ge ifrån sig ljudet av att snart koka och jag kände ett tryck mot rektum. Men vaffan, tänkte jag. Måste skynda mig till porslinsstolen för att hinna uträtta mitt ärende innan vattnet kokade så det blev ingen herdestund med läsning denna morgon!

Magen var på intet sätt i olag, den hade helt enkelt bearbetat det invärtes och nu skulle det ut. Så är det ibland och det är såna stunder man är glad att man är hemma och inte sitter på nån gräsmatta i det fria långt ifrån närmaste facilitet av det slag man behöver i dessa situationer.

 

I torsdags åt jag lunch med mor min nere på Trekantens servicehus, kycklingklubba med ris och gräddsås. Efter det hjälpte jag henne handla saker till söndag då hon bjudit in mig och Isabella på pingstmiddag/lunch. Åt årets första svenska jordgubbar men det kanske jag inte skulle ha berättat offentligt. Jag brukar inte äta svenska jordgubbar före midsommar men min mor hade köpt en liter som hon delade med mig och då dom nu fanns hemma var det lika bra att äta upp dom. Ingen större skada skedd men ändå.

 

Igår, fredag, var jag nere vid sjön en stund på förmiddagen. Satt och läste en Reader's digest som väl är den mest överskattade skrift som ges ut idag? Inte mycket läsvärt i den inte. Fick en bunt av min mor som hon av någon anledning prenumererat på och inte ens brytt sig om att ta ur plastskyddet den levererats i så det var ju positivt. Att folk betalar dom dyra slantar denna skrift kostar är för mig ofattbart. Bläddrade med andra ord raskt igenom skriften och satt sedan mest och svor inombords över all kanadagäss som stultade runt och bajsade i gräset. En del av dem är stora som svanar och som jag ser det en skadefågel av i det närmaste bibliska proportioner. Heter det proportioner? Får kolla upp det.

På eftermiddagen fyllde jag min mp3-spelare med mysiga låtar som jag skulle lyssna på när jag åkte in till Södermalm för att hämta rakprylar som far min plockat samman till mig. När jag skulle börja göra mig klar att åka iväg ringer han och frågar om jag är hemma. Jo, på väg att gå snart svarade jag. Då kommer jag över på moppen, sa han. Jag ringer när jag står utanför. Jaha, tänkte jag efter avslutat samtal, hur gör jag nu? Jag hade sett fram emot att sitta i tunnelbanan insluten i min värld av elektroniska och sakrala toner och se lite cool ut. Det blev en kompromiss; jag gick och ställde mig i backkrönet där jag visste att han skulle komma åkande med ena luren i örat och såg kanske inte så värst cool ut där i värmen men vad gör man inte för gratis raklödder?

 

Idag på förmiddagen ska jag ner till Vinterviken och titta på clownen Manne. Den enda clown som är värd att se.

 

Kjamizar!

Ska idag här och nu göra något som jag för en månad sedan inte var kapabel till. Jag ska återge vad som hänt i mitt liv sedan i måndags, den 6 juni, tillika Sveriges nationaldag.

 

Det visade sig att nationaldagen bjöd på strålande vackert väder så jag bestämde mig tidigt för att bege mig till kungliga slottet för att se vad som bjöds i underhållningsväg. Promenerade över Liljeholmsbron, Hornsgatan, dagen till ära i det närmaste tom på bilar och fotgängare runt halv tio, till Slussen där valet stod mellan att ta Skeppsbron eller Österlånggatan. Valet föll på det senare. På Järntorget vimsade det runt en massa japaner som vanligt och alla skulle naturligtvis ta kort på varandra stående bredvid den lilla statyn av Evert.

När jag närmade mig slottet hörde jag marschmusik så jag övergick instinktivt till att marschera resten av vägen. Kände stoltheten sprudla i bröstet när jag slog mig ned på en bänk befolkad av svenskar med några år i bagaget på Slottsbacken.

Bandet spelade en marsch till innan dom lite fumlande struttade iväg i otakt. Spela kunde dom men i marscherandets konst hade dom mycket att lära av Leibstandarte AH.

Efter kanske tio minuter på bänken rullar en minibuss fram som kommen från ingenstans. I den sitter två individer med arabisktklingande utseende. Dom stannar. Sitter kvar i bilen och pysslar med saker av okänd karaktär vilket får tankarna att rusa runt i min av solen upphettade skalle: självmordsbombare? Kebabförsäljare? Extremister? Lady Ga-Ga fans? USA-trogna? Vem vet? Inte jag. Hade jag haft Lisas mobilnummer hade jag ringt henne och frågat för nu borde hon ju veta efter alla dessa år?

Efter kanske fem minuter rullade dom ner för Slottsbacken och försvann söderut på Skeppsbron. Jag andades ut.

Gick in på borggården för att se vad som försigick därinne och det var en beklämmande syn. På en scen står en grupp utvecklingsstörda och skränar (tror det ska föreställa ett musikaliskt framträdande men jag vet då rakt inte vad jag ska tro). Komiskt egentligen att så fort den här gruppen av människor, såna med olika störningar, försöker sig på någon form av kulturyttring så spelar det ingen roll för gemene man/kvinna att det låter rent för djävligt, dom tycker att det är bra. Eller gör dom det egentligen? Kan man hånapplådera? Jag skiter i vilket och bestämmer mig för att lämna denna vidriga plats. Tar så Västerlånggatan till Slussen där jag galant styr in på Hornsgatan. Stannar till på Mariatorget för en glasspaus: Nogger. Går sedan hem.

 

På tisdagen efter nationaldagen sken solen och det kan väl få vem som helst att vilja gå ut och njuta? Vanlig vardag också och inget sånt helgdagstjaffs så jag kunde åka kommunalt med mitt terminskort. Tog tunnelbananen in till Gamla stan för att kolla in utbudet på SF-bokhandeln och Sound pollution. Digra mängder med böcker fanns, och finns säkert även nu då detta skrivs men det är en annan historia. Hittade en del som jag skulle velat köpa men då min dotter rensat mig på medel denna månad blev det bara titta, känna och bläddra en smula förstrött. Ett liknande scenario utspelade sig sedan nere på Sound pollution med den lilla skillnaden att nu handlade det om CD-skivor. Lämnade även denna butik tomhänt av samma anledning som jag lämnade den förra lika tomhänt.

Fortsatte min stadsvandring med att gå Drottninggatan i riktning mot Sergels torg. Tittade in hos Bengans där jag gick och skrotade en stund. Finns en massa skitmusik på Bengans kan jag avslöja.

Innan jag tog tunnelbananen hem tittade jag in på Åhlens, detta varuhustempel mitt i staden och dess brus. Åkte upp till översta planet med den östra rulltrappan och ner med den västra. Tror i alla fall det för jag hade ingen kompass med mig och vad spelar det för roll?

 

Onsdagen var grå och mulen vilket inte lockade fram några tankar på att gå ut så jag stannade inomhus hela dagen. Hörde regnet smattra mot stridsvagnarnas luckor när dom körde förbi. Lite rofyllt upplevde och genomlevde jag även denna dag.

 

Kjamisar!

Ännu en dag i lättjans tecken börjar så lida mot sitt slut... bara nio timmar kvar av den. Imorgon är det Sveriges nationaldag och det ska bli spännande att se hur den utvecklar sig. Själv ska jag hissa flaggan på Facebook och eventuellt åka in till huvudstaden och gå runt lite. Pejla in läget typ. Känna vibbarna, se fanorna vaja för vinden och vem vet, kanske tar någon eller några mod till sig och sjunger och spelar Du gamla du fria, på svenska! Jag har delen som aldrig spelas eller sjungs (del 2) framförd av Ultima thule på mobilen. Ska ta med mig en keps att lägga ut på trottoaren och sätta mig ned någonstans och spela den... så om jag inte syns imorgon vet ni varför.

Så är den då här: dagen före Sveriges nationaldag. Som det stöts och blöts om denna dag i media och på torgen runt om i landet så jag kommer nog att återkomma till detta vid senare tillfälle/n/. Jag kommer i alla fall INTE sjunga nationalsången på något annat språk än svenska.

Uppmärksamma läsare har med all säkerhet noterat att detta inlägg inte har annat att skaffa med dess rubrik datum än sitt innehåll av den enkla anledningen att gårdagen var sååå innehållslös att jag helt enkelt inte hade energi nog för att öppna loggen. Det hela började såhär:

Hej! Har precis startat denna blogg nu på eftermiddagen och ska snart börja laga till någon slags middag. Har inga uppslag tyvärr. Det pendlar mellan pastasallad och ugnsgratinerad kabanoss med potatismos. Gjorde pastasalladen i tisdags så den har jag ätit tre dagar i rad nu vilket gör att det känns lite tjatigt att äta det idag också. Vill inte kasta mat men det verkar som jag blir så illa tvungen att göra ett undantag här. Så det kommer inte stå värst mycket på denna min första blogg. Kan kort sammanfatta dagen såhär långt:

Ojsan, vad pinsamt. Det fanns ett klart inlägg med titel som någon har bemödat sig att skapa bara för min skull. Gjorde ett eget så det får vara som det blev nu. Hoppas bara ingen blir sur nu? Skriver lite hära för att undvika att stöta mig med någon... ska strax gå och laga middag. Det blir ugnsgratinerad kabanoss med potatismos idag. Sa jag det i mitt eget skapade inlägg tidigare kanske? Nåväl, det tål att upprepas.

Kjamisar!

P.S. Nu kokar potatisen. Funderar över hur det kommer sig att detta inlägg hamnade före det inlägg som jag publiserade innan detta? Skumt.

P.S.-kjamisar!!