Peter M Lanner

Lördagen den 11 juni 2011

Det är tidig morgon. Lördag. Fick mina rutiner rubbade imorse, för en liten stund sedan alltså. Jag tar det från början så det inte uppstår några oklarheter:

Varje morgon börjar för mig med att jag intar frukost i någon av dessa former: ett glas med vitaminer, det kan vara multivitamin, antioxidanter eller järn tillsammans med en knäckemacka av märket Husman med ost på, nu senast Emmenthaler. Eller så äter jag en skål med mjölk, hallon/blåbär och Kellog's Corn flakes. Har provat andra märken men Kellog's äs klart bäst. Efter detta gör jag en kopp starkt kaffe, sätter mig vid datorn, kollar epost, fiser och loggar in på någon nyhetssida, Facebook, fiser och Twitter. Följer Alyssa Milano som är en flitig twittrare och alltid har något skoj att komma med. Efter att setat så och insupit den gångna nattens händelser gör kaffet sig påmint och jag måste uppsöka toaletten. En av dagens bättre stunder måste jag tillstå men så och ej denna morgon. Hade bara startat upp webbläsaren, öppnat dom tre morgonliga flikarna när vattenkokaren började ge ifrån sig ljudet av att snart koka och jag kände ett tryck mot rektum. Men vaffan, tänkte jag. Måste skynda mig till porslinsstolen för att hinna uträtta mitt ärende innan vattnet kokade så det blev ingen herdestund med läsning denna morgon!

Magen var på intet sätt i olag, den hade helt enkelt bearbetat det invärtes och nu skulle det ut. Så är det ibland och det är såna stunder man är glad att man är hemma och inte sitter på nån gräsmatta i det fria långt ifrån närmaste facilitet av det slag man behöver i dessa situationer.

I torsdags åt jag lunch med mor min nere på Trekantens servicehus, kycklingklubba med ris och gräddsås. Efter det hjälpte jag henne handla saker till söndag då hon bjudit in mig och Isabella på pingstmiddag/lunch. Åt årets första svenska jordgubbar men det kanske jag inte skulle ha berättat offentligt. Jag brukar inte äta svenska jordgubbar före midsommar men min mor hade köpt en liter som hon delade med mig och då dom nu fanns hemma var det lika bra att äta upp dom. Ingen större skada skedd men ändå.

Igår, fredag, var jag nere vid sjön en stund på förmiddagen. Satt och läste en Reader's digest som väl är den mest överskattade skrift som ges ut idag? Inte mycket läsvärt i den inte. Fick en bunt av min mor som hon av någon anledning prenumererat på och inte ens brytt sig om att ta ur plastskyddet den levererats i så det var ju positivt. Att folk betalar dom dyra slantar denna skrift kostar är för mig ofattbart. Bläddrade med andra ord raskt igenom skriften och satt sedan mest och svor inombords över all kanadagäss som stultade runt och bajsade i gräset. En del av dem är stora som svanar och som jag ser det en skadefågel av i det närmaste bibliska proportioner. Heter det proportioner? Får kolla upp det.

På eftermiddagen fyllde jag min mp3-spelare med mysiga låtar som jag skulle lyssna på när jag åkte in till Södermalm för att hämta rakprylar som far min plockat samman till mig. När jag skulle börja göra mig klar att åka iväg ringer han och frågar om jag är hemma. Jo, på väg att gå snart svarade jag. Då kommer jag över på moppen, sa han. Jag ringer när jag står utanför. Jaha, tänkte jag efter avslutat samtal, hur gör jag nu? Jag hade sett fram emot att sitta i tunnelbanan insluten i min värld av elektroniska och sakrala toner och se lite cool ut. Det blev en kompromiss; jag gick och ställde mig i backkrönet där jag visste att han skulle komma åkande med ena luren i örat och såg kanske inte så värst cool ut där i värmen men vad gör man inte för gratis raklödder?

Idag på förmiddagen ska jag ner till Vinterviken och titta på clownen Manne. Den enda clown som är värd att se.

Kjamizar!