Positiv vs. Negativ Energi
Lördag 18 juni 2011
Det första jag la märke till när jag skulle spara detta dokument på min hårddisk var att jag nog inom en snar framtid måste organisera om mina dokument för som det är nu ligger dom utspridda i olika mappar. Förenklar inte den dag man vill ha tag på ett specifikt dokument så det måste jag ta tag i innan midsommar. Och det är lite som detta inlägg handlar om; att ta tag i saker och få saker gjorda. Vilket helt osökt leder mig in på en person i min närhet som jag känt sedan jag var sexton, typ.
Han är konstant trött, hatar sitt jobb som korvgubbe och sitter i sin lilla verkstad och pratar om allt han ska göra men händer det nåt? Näerå. Och hur kommer det sig att det inte gör det då kan man undra. Dels vilar han titt som tätt, exempelvis låg han och vilade en gång när vi skulle åka till Tallin vilket resulterade i att vi missade båten. Ingen förlust för min del då han hade betalat biljetterna. Sen har han ett självdestruktivt sätt att koppla av – han kallar det koppla av – vilket går ut på att sitta på lokala junkkrogar (planka+stöl=99), dricka tjeckisk öl på fat och mata Vegas-maskinerna med hundralappar.
Han suger energi ur folk i sin närhet också. Vete sjuttsingen hur det går till men jag upptäckte det i torsdags när han kom upp och köpte ost och Bregott. Vi hade kommit överens om ett pris men tror ni stjärnan hade jämna slantar? Icke så. Följde med honom ut för att växla när han började surra hur hungrig han var och skulle han köpa en pizza eller inte? INTE F-N VET JAG! Jag ville bara ner och växla för att få mina stålars när han halvvägs ner till centrum gick över från pizza till att han kanske var sugen på hamburgare. Vad tyckte jag? MEN FÖR H-E! Vi gick in på Daisys där han till en början gav mig en del av vad han var skyldig mig och även här hade beslutsångest: 90 gram, 150 gram, 200 gram...? Jag lyckades till slut bestämma att han skulle ta en 200 grams meny, ge mig en hundralapp så jag kunde växla under tiden han väntade på sin meny så jag kunde gå hem. Men när jag kom tillbaka ville han att jag skulle sitta ner och titta på när han åt. Göra honom sällskap som han uttryckte det. Jag hade ingen som helst lust men jag tycker lite synd om Gunnar, han har det svårt med sig själv, söker hela tiden bekräftelse. Om han någonsin kommer finna den vet jag inte. Vad jag vet är att efter att setat och hållit han sällskap var inte all men mycket av min positiva energi som bortblåst. Det tog mig hela gårdagen att samla ihop den igen, mycket tack vare min lillebror som bjöd in mig på grillning idag. Sånt värmer.
En annan positiv sak hände igår: Maud Olofsson ska avgå. Verkligen på tiden tycker jag. Hon får ju dom andra partiledarna inom den så kallade Alliansen (låter som ett parti Diplomacy) att framstå som partyprinsar och hedersknyfflar. Hoppas hon tar steget fullt ut och ger sig av från allt vad offentlighet heter och går tillbaka till sitt forna liv som grå kärring med huckle.
Kjamizar!
